En dag som jag inte vet hur den varit
Jag vet inte om jag igentligen orkar skriva jag har igentligen inget att pratta om häller. Ingen kommer förstå hur jag igentligen mår. Jag tycker jag slits till små bitar det är min själ altså. Jag har varit hos min kompis i skarpnäck idag. Och sutit och stirat på ingenting och nu käns det bara hopplöst alting men det ska väll bara vara så. det är ingen ide jag säger något antingen så får jag masviss med komentarer eller inga alls. Jag ska ha förklarning på allt medans många i min omgivning inte behöver ha någon förklarning jag vet att jag målar fan på väggen just nu många tycker nog de i allafal. Nu orkar jag inte skriva mer. Idag blev det väldigt kort men jag orkar faktigst inte ni få ha det så bra så länge få se om jag mår bättre imorgon det kanske kommer ta tid innan jag kommer göra det men jag kanske aldrig kommer göra det men vad vet jag krm kmb.
Äntligen Tillbaka
hej
jag vet inte vad det är jag ska säga dagen har flytit på i alla fal, jag har varit i hallunda i skarpnäck hos min bästa kompis och jag har även haft min kusin och min syster här hos mig de har faktiskt gett mig en ny internet kabel så det är jag glad över, kusinen kan även kännas som en syster ibland, vi bodde tillsmans bär vi va små i söder där jag är uppvuxen för 51 år sen jag mår ganska dåligt för jag är ganska så säker på att jag måste göra mig av med min hund jag vet inte riktigt om jag klarar det men någonstans måste jag göra det, men det kommer inte att bli lätt. Jag tycker jag är ganska så ensam även fast jag har människor runt omkring mig hela tiden. ensam med mina proböem alltså igentligen tycker jag att det inte är några problem just nu tycker jag att assistenterna skapar problem och det är jag som bär ansvaret. jag vte inte hur jag ska kunna förklara bättre,... är det någon som viull argumentera och bråka så får de göra det så kan jag förklara mig bättre då men nu vet jag inte vad mer jag ska skriva , Jag har varit i skarpnnäck som sagt var men det har varit tufft nu får ni ha en bra fortsatt kväll så bra ni kan så hör jag av mig imorgon igen.
äntligen tillbaka
Hej nu e jag äntligen tillbaka o skriver i bloggen igen.Det har vart tungt att inte kunna skriva även om det kanske är många som tycker att jag är egoistisk o självupptagen m.m.Det e många dagarjag känner att jag hade behövt skriva fast jag har inte kunnat.visst kan jag skriva från andra datorer till lunarstorm men det e inte samma sak.Och det har vart många dagar som jag inte kunnat skriva som vart jobbiga men en dag har vart rolig då jag gjorde min kära kryssning den 22a maj.Sen hae det bar hänt tråkighheter jag har insett att jag inte kan ha osrob kvar som hund,det är råkigt men sant.Jag har alltid bråkat om mina katter,i över 10 år.Vi ska leva så normalt som möjligt,vi ska få ha fjur samtidigt som vi inte får det.för mig känns det kostigt men så är det med regler som jag inte förstår,varför får man alltid dubbla budskap.folk behandlar inte som de sjäv vil bli behandlade.Det kommer bara smäll på smäll hela tiden,o alltid ska man vara beredd att leka psykolog o förstå assistnter o varför dom reagerar som dom gör man ska alltså förstå deras rädsla o osäkerhet o saknad av vilja att försöka.Jag är tvungen att åka lift oftast i färdtjänsten fast jag är ledsen.ibland är jag tvungen att gå av framlänges fast jag vill baklänges.Det är tufft att ge bort sitt barn han e faktiskt som ett barn för mig.Det blir så även fast man inte ska jämföra djur o barn trots allt.Det skulle funka jättebra om alla gjorde som dom blev tillsagda att göra för jag kan inte bara be några att träna honom all måste göra likadant,jag vet inte om jag nåsnin skaffar hund igen,det härär en sån sak som gör att jag tappar lusten att göra sånt jag måste,nu vet jag inte vad jag ska skriva mu e jag iallafall tillbaka så ni kan höra v er om ni vill..kram