osrob

Jag vet egentligen inte vad jag ska säga, folk kommer ändå inte förstå hur jag känner, att jag utåt sät kan ta det väldigt lungt men min kropp och min själ är i uppror. Min man ville att jag skulle komma till honom men jag orkar inte, jag börjar känna varför ska jag alltid åka till honom, varför ska alla andra styra våra liv. Varför ska jag protestera när det i grund och botten inte hjälper att protestera, varför ska säga vad jag känner, tänker och tycker när det i slut endan inte är någon som lyssnar. Dom kör ändå över mig om dom måste, det finns massor av grejer som jag mår dåligt av som jag måste respektera som jag verkligen säger nej mot och som hela min kropp säger nej åt. Varför ska man berätta något om ingen kan göra något inte ens om dom skulle vilja göra något kan dom göra något. vi kan protestera vi kan skriva brev och på textlister om vi tycker något är fel men dom flesta verkar vara nöjda med det som är och är det någon som inte är nöjd som behöver hjälp så är det inte säkert att man får hjälp ändå om man inte får den hjälp man vill ha för att hjälpen inte tror på det jag tror på, då är det inte säkert det blir som jag vill iallafall plus att man räddar hela tiden sitt eget skinn och det är helt naturligt att man gör det för vem vill egentligen råka illa ut, det vill ingen göra, inte jag heller. så därför är jag jätte ledsen för saker har inte got som jag tänkt, efterom jag altid haft djur bland annat runt mig sen jag var liten. ska jag ändra mitt liv bara för att reglerna säger annat. nu orkar jag inte skriva mer, men jag hoppas ni förstår vad jag menar och det kan ta lång tid innan jag hämtar mig från den sorgen för det har verkligen varit mot min vilja.