osrob

Hej.
Har inte gjort nått spec på fm.
Har vart förbi min chef idag oxå och hämtat papper jag skulle haft med igår men som man glömmerför att det vart lite bråttom.
Sen har jag lämnat en bok på bibloteket.
Vart hemma hos min man efter mycket sökande av färdtjänst så att jag kunde få en bil jag kunde ta.
Tillslut så fick jag en, blev jätte glad för det är ett bra tag sen jag såg honom.
Just nu blir jag väl glad varje gång jag får se honom.
Igentligen orkar jag inte åka pga färdtjänsten och dels så vet jag aldrig villken assistent som han har.
Om han har den som jag tycker är värst som jag inte kan säga namnet på.
Jag vill varken säga namnet på varken hans eller mina assistenter.
Det finns säkert några som känner igen dom tuvär, men jag tror att det är helt ounvikligt.
Om jag skulle kunna skriva dagbok så som man faktist känner så, så måste det bli så.
Annars så blir dagboken falsk och då kan jag lika gärna sluta skriva dagbok.
Helst så skulle jag vilja prata om dom problemen som uppstår och ibland så försöker jag men vad är det för ide att kämpa??
Man hittar alltid någon själ eller lagar att trampa mig på tårna, då kan jag varken säga bu eller bä.
Men assistenterna är inte heller så ärliga, inte omgivningen överhuvudtaget.
Ska inte bara skylla på assarna för det kan även gälla min släkt.
För dom klarar inte av när jg blir ledsen eller arg, eller när jag tycker att jag har rätt att bli arg eller ledsen.
Dom kan säga åt mig att gå till chefen och då rättar allting till sig till deras fördel.
Jag har väl aldrig kännt mig så ned tryckt som dom senaste 10-15 åren.
Men det kan bero på att jag inte har samma förmåga och samma kraft...
Bra och försöka skylla på tycker säkert många men jag vet inte, alla människor skyller vi på nått.
Ibland kan det vara rätt och ibland kan det vara fel.
Inte ens om en misstänker nån för något så kan dom vara ärliga utan då ska man fortsätta gå och vara orlig och misstänka saker istället för att göra upp det engång för alla.
Jag vill igentligen inte misstänka någon.
För om det är någon som är beroende av någon så är det jag, det är ingen som i min omgivning som är direkt beroende av mig för det finns andra jobb om man verkligen vill.
Jag ska vara berädd att bryta även om jag inte har krafter eller inte orkar så blir jag satt i en situation där jag är tvungen att bryta iallafall.
JAg förstår att folk gör det med tanken på vad man uträtter och vad man får för lön för det man uträttar.
Men samtidigt måste personen lära sig att jag är personen som dom håller på med. Att det slits och drar i mig hela tiden.
Ingen kan göra nått åt samhället ensamn men tillsammans.
Vill du verkligen förändra nått så kan vi göra det men många gånger så känns det som assistenten vill ha det som det är istället för att gemensamt gå ut och kämpa för det både assar och brukare vill ha.
En trygghet som gäller för både brukare och assar.
Va på regeringen oavsett vad vi har för nån för dom måste lära sig att det är människor dom håller på med.
Beslutar vad vi ska göra och inte göra. Det låter grymt men sant.
Vi sitter hela tiden och gnäller men vi gör ingenting åt det, jag gnäller oxå men det beror på att jag inte får den hjälp jag vill ha för att kunna kämpa.
Tro inte assistenter på det jag kämpar för hur ska jag kunna kämpa? Man kämpar oftas för sin egen sak och sina egna rättigheter och lagar.
Vad som gäller och inte gäller..
Nu vart det långt igen, jag var hos min man och har fått lite mat och mår för tillfället så mår jag ganska så bra även om det inte är på topp så kan jag överleva iallafall.
men nu slutar jag
så återkommer jag imorn någongång efter efterlyst. asså kl 22 ca.
kram