osrob

På förmidagen har jag i stort sätt lagt pussel och pratat med någon på nätet. Efter midagen har jag varit i skarpnäck hos min kompis men jag vet inte om någon av oss tyckte det vart specielt kul för ingen av oss mår så bra igentligen. Jag mår både psykigst och fysiskt dåligt men jag försöker kämpa endå. Det värsta är att jag inte klarar av att gråta och det börjar bli extremnt jobbigt just nu och så saknar jag hunden. Jag försöker inte tänka på honom endå men det går inte att låta bli. Men det hjälper inte hur mycket jag än tjatar jag kommer aldrig få se honom på det sättet jag skulle vilja. För mig finns det inga penagr som skulle kunna ersäta honom. Det är så sönder frasat så det kan bli och som sagt jag tar bara en dag i sender sen orkar jag inget mer. Och varje dag försvinner utan att jag igentligen vet vad jag vill göra med mig själv. Med min man kan jag inte heller vara som jag vill för det finns grejer som sätter käppar i hjulet. Varför ska man förklara det finns inte någon som kommer att förstå. Den eller dom som inte gillar djur är bara glad att han är borta. Jag förstår helt och fullet att dom aldrig skulle tänka på att skaffa djur. Men det spelar ingen roll vad jag prattar om jag pratar endå för döva öron kanske också blinda ögon vad vet jag. Hur som helst får ni ha det så bra ni kan kram