osrob

Hej känner mig olustig men försöker endå hålla humöret uppe. Hände inget specielt på förmidagen mer än läga pussel och tvätta mig. Sen bar jag iväg till bosse rådstöd och kunskapcenter där var jag en timme ungefär. Sen vänta jag en stund på min ass den skulle vara där kl 1600 men som inte döck upp. när jag äntligen fick tag på henne hade hon försovit säg vilket man kan göra ibland. Så att första ass fick åka in till stan med mig själv. Vi åkte tunnelbanna men det var fel på första hissen och du fick vakterna för sig att dom skulle lyfta mig ner för trapperna vid tunelbannan. Aldrig att jag går med på det idag. Jag lovar att jag hade gått med på det om jag varit yngre för det va lite av min frihet då. Idag tycker jag bara det är jobbigt jag klara till ex inte av att går kullerstenar för det gör ont i min kropp. Ibland är det jobbigt att gå ute och gå för ass kanske vill gå snabba vägen och det är inte säkert jag klarar av den. Jag skulle gärna vilja sitta i min permobil också men vågar inte för det är inte säkert jag som får bestäma hastigheten så fort jag vill åka inte så snabbt ass vill gå. Och så är det än annan sak också jag orkar inte bli lyft fram och tillbaka från stol till stol det här är ett dilema för mig som så mycket annat i min vardag som jag försöker få folk att förstå då. Det är svårt för andra att förstå men eftersom jag måste ha min behov gjorda endå så måste det upprepas gång på gång tills man kanske förstår lite. Mycket av det jag sagt nu har jag sagt för det vet jag men det tåll att sägas igen. Jag skriver inte heller för att folk ska tycka synd om mig. Jag skriver bara för att tala om at det kan vara svårt att ha ass 24 timmar om dyngnet. Åter igen så säger det är inte lätt att vara ass heller. Jag skulle kunna prata all oändlighet om ass om jag bara hade krafter till det men dom krafterna har jag inte idag. Och specielt inte när jag åkt färdtjänst och tunnelbanna specielt inte färdtjänsten för det är värst mott kroppen. En vacker dag kommer jag inte att årka men jag är medveten om detta lika medveten som jag är om min hörsel. Allt detta kommer bli sämre men jag tar det en dag i taget i senden så brukar det gå. men nu orkar jag faktist inte skriva mer. Idag blev det väldigt långt kram.