osrob

Kvart över nio imorse åkte jag till min psykolog. Därifrån kvart i tolv åkte jag till min chef och kl 1700 till bosse råd och kunskapcenter. Hos psykologen berätta jag att min omgivning är robotar just nu även han altså. Jag förstår att människor måste va noll ställda när dom jobbar med funktionshindrade men det kan bli för mycket av det också.
Man ska inte falla ihop och vissa alla känslor lite känslor måste man vissa annars mår man inte bra som ass och brukaren mår inte bra heller. Lite respons måste man altså få annars blir man galen. Jag har tappat lusten just nu vill gråta men kan inte har bara några ställen där jag kan gråta på. Det börjar bli jobbigt för jag behöver värkligen gråta. Man får ont också av att inte gråta alla behöver igentligen gråta men många kan som sagt inte göra det och jag är en av dom. Jag kan göra det när alting ramlar över en på en gång men det är också jobbigt skulle behöva åka iväg och gömma mig någonstans och va med någon jag kan gråta med. Utåt sätt kan jag värka ganska tuff men inuti känner jag mig som en trasa. Det blev en liten dagbok iallafall även om den inte blev så där jätte lång dagbok eller blogg vilket ni vill ni får bestäma själva. Kram och en trevlig natt hoppas ni drömer många bra drömar.