En ganska vanlig dag

Idag på morgonen har jag suttit och läst Harry Potter - den senaste boken. Sen tyckte jag att det var så tråkigt så jag åkte till min kompis i Skarpnäck. Jag åkte tunnelbana dit och färdtjänst hem. Och så fick jag bråka med chauffören angående säkerhetsbälte. Jag måste ringa till hans chef i morgonbitti. Jag ska banne fråga honom om det inte går att skriva in i deras datasystem att jag får ta det på egen risk eftersom jag vet att det är lag på att ha bälte. Jag är trött på att andra ska ansvara för mitt liv. Att jag nästan aldrig kan avgöra vilka risker jag kan och inte kan ta. Att jag känner mig rädd för att använda liften det skiter folk fullständigt i. Jag känner mig i alla fall inte säker då de tvärnitar och bromsar och har sig. Jag tycker vi plus chauffören ska skriva på varsitt papper och även de som är chef över dessa. Visst lever vi farligt men det gör vi med allting nu förtiden. Du får inte heta vad du vill! Du får inte ens bestämma om du vill leva eller dö - det ska andra bestämma. Jag tycker man ska få bestämma över sitt eget liv och vilka risker man vill ta och inte ta. Ingen kan förstå hur den andra känner sig utan man utgår hela tiden ifrån sig själv. Att inte jag klarar av låta assistenterna göra allting det kommer aldrig någon att förstå. Att jag faktistk blivit utsatt för så mycket som jag blivit kommer heller aldrig någon att förstå. Och de flesta händelser blir personliga och går inte att jämföra. En del kan komma över men en del kan inte komma över. Om folk bara kunde respektera att det är så skulle jag bli glad. Man kan träna bort saker det kan jag hålla med om och det skulle jag vilja göra men oftast om jag precis har gjort det så slutar den assistenten jag börjar känna mig trygg med. Så därför har jag slutat att kämpa när det gäller sådana saker. Då vet jag att jag får några på mig som säger 'då får du skylla dig själv' men den som säger det är i så fall inte beredd att ändra sig själv. Och det är då jag blir arg. Jag skulle gärna ändra på mig om jag visste att folk var beredda att försöka. Men i grund och botten är man inte beredd. Som jag har sagt förut är det jättelätt att säga åt andra än att inse att man gör samma fel själv. Men nu slutar jag för idag och återkommer imorgon. Kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback