osrob

PÅ förmiddagen har jag inte gjort någonting speciellt, mest suttit vid datorn och lagt pussel m.m. Sedan har jag varit en snabbis i Alby. Och sedan har min kompis från Skarpnäck varit här. Då åkte vi till Masmo och fikade. Det var jättegott. Sen åkte vi hem och fortsatte och vara ute här på gården. Jag hade Blondie med mig ute på gården. Jag överlever så länge jag har någonting att göra. Annars är det bara jobbigt. Jag vet inte om det är någon som är inne och läser min blogg just nu. De som läser den måste tycka att det är tråkig av bara den. Jag får aldrig några kommentarer, varken positiva eller negativa. Ni får så gärna gå in och läsa för om det är någonting hemligt så skulle jag inte skriva. Jag skriver också därför att jag vill visa folk att jag inte så feg som folk kanske kan tro. Visst jag tycker att det är jobbigt att säga ifrån därför att jag inte kan stänga dörren ifall jag är förbannade på någon. Och då måste jag ändå be om hjälp även om jag avskyr den personen som pesten just då. Man byter inte assistenter på bara några timmar. Jag vet att det finns några som säger till mig 'du kan väl be dem gå ut'. Men det är inte så lätt när man inte har krafter kvar att ropa tillbaka dem. Jag tycker allting var lättare när jag var yngre när jag inte var fullt lika beroende som jag är idag. Jag vet att jag också får såna kommentarer som 'du kan ju prata'. -Visst kan jag och jag är glad för att jag kan det. Men den människan som säger att jag ju kan prata vet inte hur mycket energi jag får använda för att säga saker. Ibland går det jättebra och ibland går det inte alls. Och det måste folk lära sig att första. Men jag vet att ni kommer aldrig att göra det. Min stora önskan skulle vara att ni hamnade i beroendeställning bara för en dag. Men det skulle ändå inte vara samma sak. Jag tror också att jag skulle tycka att det var roligt att sitta i rullstol eller något annat om jag visste att det bara var tillfälligt. Det tror jag man skulle klara av ganska bra och det är så jag tror assistenter gör. De flesta går inte även om de är sura på brukaren. Men bara vetskapen att de har möjlighet att göra det kanske gör det lite lättare. Jag kommer aldrig att påstå att det lätt för det vet jag att det inte är. Men det är inte lätt att ha assistenter heller speciellt när man mår extra dåligt. Och speciellt när man får höra att det kan bero på ditt funktionshinder att du är depprimerad och tappar humöret och allt det där. I flertalet fall kan det säkert vara så men det finns alltid undantag. Vad man än pratar och disskuterar om finns det alltid undantag om allting. Oavsett om man lyfter fram dem eller gömmer dem, undantagen. Jag har alltid varit ganska medveten om vad jag har gjort i mitt liv. Tack vare att jag har haft en mamma som låtit mig ta vissa risker och vissa konsekvenser. Jag har fortfarande kompisar som jag inte tycker är vuxna bara därför att de haft föräldrar som sagt -så och så får ni inte göra. Samhället överbeskyddar också. I vissa lägen hjälper det inte alls. När man verkligen vill ha hjälp så får man ingen alls utan man ska ha hjälp när de har bestämt. Så är det lätt att assistenten blir också. Då får man tro blint på vad kommunen och vad hela samhället säger. Också vad som låter bäst i ens egna öron. Idag har det varit en lång dag men någongång måste den bli lång också. Jag är alltid arg på någonting och det värsta är att det inte är någon som tar mig på fullt allvar. Den dag jag känner att jag får uppleva det så önskar jag att jag kunde rita ett kors i taket. Nu önskar jag alla en fortsatt trevlig kväll så tittar jag in i morgon igen. Kram.