osrob

Jag börjar med att skriva om igår jag fick aldrig chansen att skriva dagbok igår och jag kom hem lite sent så jag hade ingen som kunde skriva. Anledningen till att jag inte kunde skriva var att jag var i Vällingby hos min man och sen kom även min kompis från Skarpnäck dit. Det var jätteskönt att vara hos min man hela dagen, fast på morgonen var jag tvungen att hämta min telefon som jag lyckades glömma och då regnade det, men det var inte ok när jag skulle åka hem från Vällingby så fungerade inte hissen. Jag kanske inte skulle haft något problem eftersom jag sover i stolen, men jag tyckte synd om min kompis från Skarpnäck hon behöver ligga i en säng, men hur som helst kom hon ner. Jag var mest orolig för att min assistent skulle missa sista tåget till Nynäshamn. För att gå till dagen det kan verka lite tidigt att skriva dagens dagbok just nu vet man egentligen inte vad som händer än. Än så länge kan jag bara berätta det som ska hända sen om det händer något får kan jag ta det i efterhand det är tråkigt men sant. Jag måste hela tiden slå tillbaka på nästan allting. Idag ska jag iallafall till Grönan och försöka se Jerry Williams och försöka koppla av några timmar med mina asistenter. Jag njuter verkligen när jag har någon jag funkar med. Så räkna med att jag kan vara lite halv galen eller hel galen om jag så vill det får ni själva avgöra vilket. Jag har det fortfarande jobbigt men det´kan vara skönt att fly ifrån det en kort stund. Det jag tänker på är jag otröstlig oavsätt hur det är gjort så vill jag inte ha någon förklaring. Ett sår som aldrig kommer läkas, men ha det bra så länge så får vi se om jag kommer ikväll eller inte men jag tro inte det annars kommer jag in imorgon. Och ha det skönt i det fina vädret ha det bra...

Forsättning...

Nu har jag varit på Grönalund men det blev tyvärr ingen Jerry Williams det var en hel månad för tidigt men det var roligt att vara ute iallafall. Orkar inte vara inne så länge för att jag saknar min hund jättemycket och jag har ont varje dag. och värre och värre blir det trots att jag inte pratar om det så mycket, men tyvärr är det sådant här jag får leva med ständigt. Man talar hela tiden om hur dålig jag är medvetet eller omedvetet och framför allt i tysthet. En annan sak som också har slagit mig varför min lägenhet ser ut som den gör, nu menar jag främst dörrkarmar, dörrar och väggar mm. skulle man hälsa på någon skulle man vara jätteförsiktig. Varför är man inte det hemma hos mig? Jag vet att det är trångt ibland känner jag att man inte alls försöker att vara försiktig. Det är jag som ska betala alla skadegörelsen om jag någon gång kommer här ifrån. Jag flyttade hitt för en kompis jag hade här en gång i tiden vi hjälpte varandra i vått och torrt nu har jag inte sett henne på flera år så jag vet inte vart hon har tagit vägen..hon vill säkert inte veta av mig heller för vi blev ordentligt osams. Ska jag säga något positivt om mina assitenter är att dom är flexibla det får jag innerligt tacksam för, för då kan jag röra mig ganska fritt. Även om jag inte gillar att använda just det ordet, vad ska jag vara tacksam för jag har inte bett om situationen jag hamnat i. Varför använda sådant ord som tacksam... Att hjälpa varandra kan man göra med sina vänner och kompis dom kanske kan vara takcsamma det beror på vilka värderingar dom går efter. Allting hänger på värderingar om man respekterar saker eller inte och även bland människor tyvärr. Det är kanske därför vår värld ser ut som den gör, det blir faktist hårdare tag i Sverige också. Vi har nog rätt att blunda för allt det här än så länge, men allvaret kommer närmare och närmare oss.
Nu blev det två delar av en dagbok istället för ingen alls. Det är bättre än ingenting, men nu säger jag hej då och så får det vara bra för den här gången.
Kram KMB