osrob

Hej nu tänker jag skriva ganska tidigt men kommer även i senare ikväll och skriver fortsätning. Just nu fundrear jag väldigt mycket med det hära smärta, hur man är funtad igentligen när det gäller kroppens egna funktioner. När den säger stopp och inte jag har faktigts jätte ont just nu men den som skulle se mig skulle aldrig tro mig. möjligen dom som har rymatisk värk eller på annant sätt har ont. Då menar jag ständigt ont många skulle säkert se att jag ligger och gråtter för så ont kan jag faktigst ha. Jag som inte vågar att ta tabletter hur som hälst därför jag har råkat ut för saker i yngre år som gör att jag inte vågar lita på någon. Det är faktigst jobbigt men jag kan inte rå förr det. Det går bara inte plus att jag har en ner satt hörsel som gör att jag inte hör vad folk säger. Och min omgivning blir sur för att jag inte hör vad dom säger och säger va hela tiden. man säger kan du inte gå och kolla upp det hos någon läkare. problemet är bara vad gör man när man inte litar på läkare och när man inte orkar ha hör apparat därför man måste ändra på den var femte minut från början innan man blir van. Alla mäniskor litar på saker som låter logisk i deras öron eller efter deras sätt att tänka läser man en bok så kanske man tror på det man läser om man litar på vad författaren säger om man har upplevt det en själv på något viss. men hur ska jag kunna leva tryggt om ass inte tror på det jag tror på. När ass inte vågar chansa där jag skulle jag ha gjort det om jag kunnat. Jag få på något sätt ge en fel bild av mig själv bara förr att jag e beroende och jag kommer nog bli mer och mer beroende med åren en vacker dag kommer jag inte kunna pratta alls. jag har desutom en whiplash skada förutom cp skada och det är den som gör att det gör ont i kroppen. Jag vill igentligen inte hoppa på någon direkt just nu och vill bara konstatera att så här är det bara. Man tänker inte altid på hur man går häller man går där det är lätt förr ass sen om det är kort eller lång bit det spelar ingen roll. jag förstår att man reagerar så som ass och det är en av dom här sakerna som kan vara svårt att vara ass och därför är det så mycket som spelar roll. men nu tänker jag inte skriva mer just nu ska snart kolla på tv ska kolla på barnsjukhuset och beck. Det blir lite ändring i planeringen programen jag ska titta kl 20 30 respektiv kl 2100. Det är fortfarande så att ni får kommentera men jag säger till om jag känner mig kränkt eller trammpad på tåna ni får oxså tåla smällar som jag måste ta. Folk måset kunna lära säga åt mig när jag gör fel och även ta mig på alvar när jag biter ifrån. Jag känner att jag inte klarar av grejer utan att säga vad jag tycker och tänker. Jag vet igentligen är det ganska faligt att jobba som ass för man blir avtrubbad och tar inte brukaren på alvar om man har jobbat med brukaren väldigt länge man blir blind över vissa saker som man göra av bara farten. När det gäller kompisar så är det andra relationer som gäller jag vill även att dom ska kunna säga sitt och oxså va bered att jag kan säga ifrån förr då tycker jag att man är äkta vänner. Nu får minna vänner och ovänner och även dom som inte brukar vara inne på minna sidor något att bita i kanske är det helt obegripligt men kanske det går om man använder det man har bakom hjärnan och lekar kanske psykolog med sig själv. Jag vill inte ha några ovänner men jag vill där imot att det ska hända saker. Och det bästa sättet att få igång något är att vissa att man vill något. Nu kanske jag inte kommer in något mer i kväll för jag lär vara ganska trött efter tvn. Det kanske va en tidigt dagbok men den har jag valt själv och inte ass på grund av att den ska gå eller inte om nästa kan skriva eller i huvudtaget vill skriva kram kmb.