osrob

Jag har bara varit inne på datorn en kort stund på förmiddagen. Åkte till min man redan kl 11:15. Det var väl skönt men tyvärr fick jag sitta och lyssna på bråk mellan han och hans assistenter. För mig är det alltid jobbigt speciellt när jag inte kan göra något åt det. När man ska sitta och lyssna och försöka att inte bry sig. Annars har det varit jättebra. Är kanske lite trött därför att jag inte har sovit sedan kl. 03:00. Jag vet inte varför men det gick inte att sova. Får se om det går bättre i natten som kommer. Har i och för sig inte den som ska jobba natt. Fick ganska hastigt ringa in en annan. Men så är det alltid att ha assistans och så kommer det alltid att bli. Man skulle lära sig som brukare att vara beredd på allt. Och man måste vara beredd att börja om från början. Och fick lära sig vad som gäller och vad som inte gäller. Jag är en av dem som är extremt känslig och kan inte göra allting med alla assistenter. Det vore önskvärt om det gick men jag kan bara inte. För det första vill jag inte lämna ut mig till alla, för det andra behöver man inte som assistent ha så stora krav på sig så varför ska jag ha det. Jag vill helst behandla dem lika som de behandlar mig. Och också som samhället behandlar mig för det handlar om det också. Vi har också känslor som vem som helst. Och vi reagerar naturligtvis på många saker. Det är faktiskt svårt att förklara för dom som ska vara assistenter. Vi upplever saker så väldigt olika och har olika värderingar. Och vi bryr oss väldigt ofta vad som andra tycker är bra och vad de tycker är dåligt. Vi får inte låta assistenterna sätta gränser åt oss därför att de själva inte vill sätta sig i fara. Hur ska vi kunna hitta egna värderingar när vi väldigt sällan får någon chans att göra det. Och jag som tyvärr har väldigt svårt att lita på folk och har svårt att hitta någon balans på vad som är rätt och vad som är fel. Jag kan inte ens gråta när jag vill gråta. Gör jag det ska det vara väldigt mycket som har hänt samtidigt. Det är till och med så att jag vill välja vem som ska trösta mig. Men så är frågan om den personen klarar av det utan att gå för djupt in i mig. Att hitta sin egen gräns för vad han eller hon klarar av. Jag tror inte jag har haft den tryggheten sedan mamma gick bort. Ändå ser jag mig inte så beroende av henne för jag talade alltid om för henne när jag ville ha hjälp och när jag inte ville ha hjälp av henne. Jag lärde mig ganska tidigt att jag måste klara mig själv eftersom jag visste att hon inte skulle finnas där en vacker dag. När hon gick bort så gick det väldigt fort. En sak som jag vet att hon kämpade för när det gäller mig var om jag skulle få ha katt eller inte. Hon tyckte att det var en självklar sak trots att hon hade astma. Vi hade alltid mått bra av att ha djur så det är därför det känns lite tomt när man inte får ha dem. Men nu börjar jag känna mig ganska trött och vet inte om jag orkar skriva mycket mer. Vi kan få någon att reagera som läser denna blogg - det spelar ingen roll om den är positiv eller negativ. Jag vill hellre ha en reaktion än att man är tyst och går och muttrar något istället. Men nu får ni ha det så bra på Bloggen och så kommer jag i morgon igen. Kram.