Min skärtorsdag
Hej.
Idag vet jag inte hur jag ska säga att jag mår.
Jag mår inte bra men mår inte direkt dåligt heller.
Har problem med min omgivning som sätter käppar i hjulet, eller kanske rättare sagt hela samhället.
Finns det nån som kommer fly upp i taket och bli irreterad på mig nu så passa på och bli det trotts att det är skärtorsdag, Spelar ingen roll när man ändå inte har nån att umgås med.
Har vart hos min psykolog och pratat idag men jag kunde inte gråta.
Det var visseligen inte långt ifrån men det kom inte ända fram.
Tänk om Jabb kunde förstå att det är minst lika plågsamt för mig med den situationen som just pågår.
Det är alltid jag som ska förstå alla andras situationer och reationer.
Just nu verkar det som om inte förstår mig, jag reagerar ungefär lika starkt som han men reationerna är ändå olika.
Jag mår dåligt att inte få träffa dom eller den jag vill träffa, det kan handla om fler personer för tillfället eller bara jabb..
Nu får jag säkert stämpeln att jag är pesemistisk igen..
Folk är ganska så duktiga på att ge dålig kritik, men ack va vi är dåliga på att ge bra kritik och ge ris istället för ros.
Det kanske inte är så kontstigt att vår värld ser ut som den gör.
Det är iallafall en liten del av hela kakan som är ganska stor.
Att ge ros och ris krävs det inte så mycket, att förändra en värld kan vara dubbelt så svårt.
Men önska kan man juh alltid få och det skulle jag villja att man fick en bättre värld av men tyvär är det långt dit.
VArför har jag ingen att disskutera med??
Visst jag kan disskutera med assar men man ska inte ha för bra relationer heller.
Men då kommer det dära ordet lagom som jag inte vet hur jag ska hanter för lagom är så olika för alla människor.
kommer aldrig att få ett riktigt grepp om hur lagom är, det kommer alltid att vara personlig.
har vart hos min vännina i skarpnäck och käkat mat.
det är nästan det ända som händer.
och jag får tyvär lika dåligt samvete varenda gång.
även om hon inte tycker att jag ska ha det.
henne är jag inte så orolig för, det är mera för omgivningen och människor omkring oss.
både för mig och min kompis i skarpnäck och även för jabb.
det finns säker nån som kommer att reagera.
och den kommer ha nått annat sätt att tänka och funder på varför livet är som det är.
men nu orkar jag inte skriva, blir bara deprimerad av att fortsätta.
kram
Idag vet jag inte hur jag ska säga att jag mår.
Jag mår inte bra men mår inte direkt dåligt heller.
Har problem med min omgivning som sätter käppar i hjulet, eller kanske rättare sagt hela samhället.
Finns det nån som kommer fly upp i taket och bli irreterad på mig nu så passa på och bli det trotts att det är skärtorsdag, Spelar ingen roll när man ändå inte har nån att umgås med.
Har vart hos min psykolog och pratat idag men jag kunde inte gråta.
Det var visseligen inte långt ifrån men det kom inte ända fram.
Tänk om Jabb kunde förstå att det är minst lika plågsamt för mig med den situationen som just pågår.
Det är alltid jag som ska förstå alla andras situationer och reationer.
Just nu verkar det som om inte förstår mig, jag reagerar ungefär lika starkt som han men reationerna är ändå olika.
Jag mår dåligt att inte få träffa dom eller den jag vill träffa, det kan handla om fler personer för tillfället eller bara jabb..
Nu får jag säkert stämpeln att jag är pesemistisk igen..
Folk är ganska så duktiga på att ge dålig kritik, men ack va vi är dåliga på att ge bra kritik och ge ris istället för ros.
Det kanske inte är så kontstigt att vår värld ser ut som den gör.
Det är iallafall en liten del av hela kakan som är ganska stor.
Att ge ros och ris krävs det inte så mycket, att förändra en värld kan vara dubbelt så svårt.
Men önska kan man juh alltid få och det skulle jag villja att man fick en bättre värld av men tyvär är det långt dit.
VArför har jag ingen att disskutera med??
Visst jag kan disskutera med assar men man ska inte ha för bra relationer heller.
Men då kommer det dära ordet lagom som jag inte vet hur jag ska hanter för lagom är så olika för alla människor.
kommer aldrig att få ett riktigt grepp om hur lagom är, det kommer alltid att vara personlig.
har vart hos min vännina i skarpnäck och käkat mat.
det är nästan det ända som händer.
och jag får tyvär lika dåligt samvete varenda gång.
även om hon inte tycker att jag ska ha det.
henne är jag inte så orolig för, det är mera för omgivningen och människor omkring oss.
både för mig och min kompis i skarpnäck och även för jabb.
det finns säker nån som kommer att reagera.
och den kommer ha nått annat sätt att tänka och funder på varför livet är som det är.
men nu orkar jag inte skriva, blir bara deprimerad av att fortsätta.
kram
Kommentarer
Trackback