en av de här vanliga dagarna
hej
idag på morgonen har jag varit hos psykologen och det var väll som vanligt med blandade kännslor jag känner mig ganska så låst åt alla möjliga håll och kanter. bara för att jag är rädd för väldigt mycket här i livet, det är grejer som jag visserligen vill komma till rätta med, men det tar så lång tid för mig att komma över saker och då hinner assistenten sluta som jag litar på och därför har jag bestämt mig att det är ingen ide att försöka för jag blir bara besviken.
Sen har jag varti i Hallunda centrum och handlat en grej sen åkte jag vidare till Bosse och det var bra men väääääldigt jobbigt det handlade om depresion och såna som vill ta livet av sig, men inte säger så mycket och man pratar inte så mycket om det utåt. Jag tillhört väll också bland dem som vill ta livet av mig för jag är så trött på samhällets krångligheter och det jag skulle vilja göra som jag inte kan göra på grund av assistenter som jag inte kan utsätta för vad som hällst, på grund av diverse lagar . Jag kan igentligen inte agera som jag skulle vilja bli behandlad för då sätter jag assistenterna i fara, därför måste jag oftast prata mot mig själv och det är jätte jobbigt, igentligen får jag inte ha det jag skriver på bloggen eller någon annan stans i fred eftersom jag måste hela tiden lita på assistenterna och det gör jag inte, tyvärr.
Dom är ju inte bereda att ändra sig häller säkert lika lite som jag , så jag vet inte vem det är som ska ta steget fullt ut jag blir mer och mer rädd för var dag som går. jag får inte träffa min man och jag får inte göra det eller det och inte göra det. på grund av att andra ska sätta käpar i hjulet men först och främst är det samhället som gör det vi komemr aldrig få bli eller vara normala inte ens dom som jobbar som personlig assistent, dom kan säga till oss att vill du inte bli behandlad som vem som hällst men vem är det som ska avgöra om du gör rätt eller fel så det blir hela tiden lag på lag för allting snart.
Nu tänker jag inte skriva så mycket mer hade inte tänkt att det skulle bli så här långt men de flesta brörjar känna mig nu och vet hur jag blir när jag är upprörd
idag på morgonen har jag varit hos psykologen och det var väll som vanligt med blandade kännslor jag känner mig ganska så låst åt alla möjliga håll och kanter. bara för att jag är rädd för väldigt mycket här i livet, det är grejer som jag visserligen vill komma till rätta med, men det tar så lång tid för mig att komma över saker och då hinner assistenten sluta som jag litar på och därför har jag bestämt mig att det är ingen ide att försöka för jag blir bara besviken.
Sen har jag varti i Hallunda centrum och handlat en grej sen åkte jag vidare till Bosse och det var bra men väääääldigt jobbigt det handlade om depresion och såna som vill ta livet av sig, men inte säger så mycket och man pratar inte så mycket om det utåt. Jag tillhört väll också bland dem som vill ta livet av mig för jag är så trött på samhällets krångligheter och det jag skulle vilja göra som jag inte kan göra på grund av assistenter som jag inte kan utsätta för vad som hällst, på grund av diverse lagar . Jag kan igentligen inte agera som jag skulle vilja bli behandlad för då sätter jag assistenterna i fara, därför måste jag oftast prata mot mig själv och det är jätte jobbigt, igentligen får jag inte ha det jag skriver på bloggen eller någon annan stans i fred eftersom jag måste hela tiden lita på assistenterna och det gör jag inte, tyvärr.
Dom är ju inte bereda att ändra sig häller säkert lika lite som jag , så jag vet inte vem det är som ska ta steget fullt ut jag blir mer och mer rädd för var dag som går. jag får inte träffa min man och jag får inte göra det eller det och inte göra det. på grund av att andra ska sätta käpar i hjulet men först och främst är det samhället som gör det vi komemr aldrig få bli eller vara normala inte ens dom som jobbar som personlig assistent, dom kan säga till oss att vill du inte bli behandlad som vem som hällst men vem är det som ska avgöra om du gör rätt eller fel så det blir hela tiden lag på lag för allting snart.
Nu tänker jag inte skriva så mycket mer hade inte tänkt att det skulle bli så här långt men de flesta brörjar känna mig nu och vet hur jag blir när jag är upprörd
Kommentarer
Trackback